Vi behöver prata om det här med att sedan flytten har du börjat ta egna initiativ och tydligen själv bestämmer vilka inlägg som ska finnas till, vilka som liksom bara försvinner och i vilken ordning de som finns kvar ska publiceras. Det är lika förvirrande som irriterande och jag tycker att du ska sluta med det ganska omgående. Jag vet att du är lite vresig efter incidenten med de förlorade flyttlådorna, men om vi båda gör så gott vi kan så kommer vi att känna oss som hemma på nolltid.
Okey?
Ingen otur så långt ögat kan nå.
Jag har överlämnat jobb till beslutsfattare, gått med hundarna, anmält mitt intresse för ett skrivjobb, spånat på lite mer planer inför #tweetupvarmland och ska snart åka till stallet och rida.
Life is good.
Jag älskar Internet.
På riktigt. Om Internet var en människa skulle jag antagligen vara lika galen som en galen Beatlesgroupie. Men allt kan inte bara vara regnbågar, smultron och rosa fluff – så nu ska vi prata om Internets mindre fina sidor; de vi själva väljer innehållet till.
Är du medveten om dina digitala fotspår?
Har du googlat dig själv någon gång? Vet du vad hittar?
Har du tänkt på hur ditt Facebook-jag ser ut och uttrycker sig? Kan du stå för det?
En elefant glömmer aldrig, sägs det.
Samma sak gäller Internet. Internet glömmer aldrig.
Du kan sluta använda nötta fraser som att ”det jag inte minns har inte hänt” eller ”det som händer i _______, stannar i ______”. Sanningen är snarare att ”om det inte finns på Internet kan inget veta om det”.
Men oftast finns det där.
En statusuppdatering på Facebook, en bild du taggats i, ett blogginlägg, en incheckning.
Jodå, det finns där.
De senaste åren har det flera gånger rapporterats om personer som fått sparken från sina jobb på grund av vad de har skrivit på Facebook, eller vad de har skickat för mail, eller vad de har bloggat om, eller vad deras arbetsgivare har hittat någonstans i något av Internets avlägsna hörn. Det här är inget som förvånar, egentligen.
Det som däremot gör mig förvånad är hur mina vänner gladeligen lägger upp allt från rövbilder till statusuppdateringar som ”Hatar det här! Kan det inte vara helg snart?” (helst på en måndag, under arbetstid) eller där de önskar alla sina ”nya och gamla ligg ett gott nytt jävla år”. Det ska inte behöva krävas en kandidatexamen i medie- och kommunikationsvetenskap för att förstå att det varken är snyggt eller smart. (Och att den där rövbilden kan komma att bita dig just i röven.)
Ska vi försöka göra 2012 till året då svenska internetanvändare blev lite smartare?
Snälla?
Nu: Peppdans i vardagsrummet.
Jag har suttit vid datorn och jobbat sedan strax efter 8 i morse. Min hjärna börjar långsamt förvandlas till en dregglande deg. Det är mycket pyssel och pill nu, men det är väldigt roligt. Idag har jag bland annat gjort guldpengar och gem.
Jag har dessutom pratat med Bolagsverket om Spik och blev alldeles nyss kallad till en jobbintervju vecka 4. Strålande, Lisa!
Här är förresten ett litet, litet, halvcensurerat hörn av vad jag jobbar med just nu:
Nu ska jag klä på mig och gå ut med hundarna.
Det är mycket praktiskt att vara sin egen chef när man får bestämma dresscode för dagen helt efter humör och dagsform.
Nu har jag beställt visitkort.
Mina alldeles egna visitkort.
De kommer bland annat att se ut såhär:
Jag köper dem från Moo.com, och de har hittills inte gjort mig besviken.
Men kolla:
Det går att googla snyggare!
Hurray, vad roligt!
Såhär gör man för att byta bakgrundsbild:
Lätt som en plätt!
Förut var jag Den Fantastiske Maken och storhandlade storslaget.
Lisa: Ska vi köpa en trisslott också?
DFM: Nä. Det är ingen idé. Vi är alldeles för kära för det.
Lisa: Hm, det förstås.
Det är fint att ha tur i kärlek.
Det här är Julia.
Vi har känt varandra i lite drygt tre år nu, och om fyra månader fyller hon 18 år.
Hon är fantastisk, världen ligger för hennes fötter och hon kommer att uträtta underverk. (Kom ihåg var ni hörde det först.)